En gnus dagbok

Nu har det pysslats, klippts och klistrats i massor. Det blev spontan pysselkväll i köket och alla korridorens tre tjejer gick helt loss på temat.

Det hela började med att vi skulle sätta upp en lapp om söndagens Alla-Hjärtans-Dagsmiddag men det tog inte lång tid förrän det urartade…
Alla på parantesen kan nu läsa ”Will you be my valentine?” samt se massvis med hjärtan i olika färger och några snygga bilder som pryder vårt köksfönster.

Jag & Michelle gav oss slutligen ut i snön för att betrakta vårt mästerverk. Och vad hittade vi där ute om inte en julgran! Den baxades in med mycket stånk och pust, sattes i hörnet bredvid TV:n och är nu prydd med pärlhalsband, glitter, ljusslinga och ett rött paraply. Fantastic!

Nu är klockan 02.58 och det är dags att sova. Som det kan gå…

Hennes 80-årsdag firades med brunch på restaurang Översten överst i kronprinsen. Farmor. Fina, busiga farmor.
Vi åt mat i massor. Jag trodde nästan jag skulle spricka.
Utsikten var fantastisk. Man kunde se hela malmö, bron och landet på andra sidan.
Jag och Karin gav henne ett album med foton från gemensamma resor. Klippte och klistrade in bokmärken. Vi älskar bokmärken. Alla tre. Sist i boken var det en bild på hela familjen och en inbjudan till en ny resa.

En stor del av släkten var där för att fira henne. Alla som kunde. Olika åldrar, orter, intressen. Hon var vår gemensamma nämnare. Ett av hennes barn fattades och det blev väldigt uppenbart. Tomt. Min yngsta kusin frågade om alla där var farmors barn och jag försökte förklara. Visste inte hur, vad jag skulle säga.
De senaste åren har släkten antagit en annan gestalt. Jag tillhör inte längre den yngsta generationen. Fyra underbara barn deltog vid middagen och det kändes väldigt hoppfullt. Vackert att se släkten växa vidare.

4.
Hon öppnade dörren till lägenheten på Reimersholme där hon bott sedan 1945. Kortare än vanligt, gråhårig. Alva. Mer lik min mormor än någonsin. Kanske för att jag inte träffat henne på så länge. Kanske för att jag inte sett min mormor på 11 år. Dottern var där. Bjöd på laxpaj och sockerkaka och mycket mer. Modern bjöd på sällskap, foton och historier om sin barndom.  Jag mindes mina besök hos henne som liten som jag tidigare glömt bort. Hon mindes det också. Våra ögon möttes. Vi talade samma språk. Min släkt växte i takt med att foton ströddes på bordet.

7.
Axelia bor så nära Adrian att de kan blinka med ficklampor till varandra innan de somnar. Det tycker jag är roligt. Men det gör nog inte grannarna. Efter att ha blivit uppmött vid Uppsalas kanske fulaste staty av Uppsalas kanske finaste tjej Amy tittade vi på fina hus och fikade. Fixade gästleg som jag aldrig använde. (Men nu kan jag skriva upp det på listan över saker som man måste göra innan man dör och kryssa för.) Sedan skulle vi laga middag men lyssnade mest på musik, pratade, gick husesyn och skrev kylskåpspoesi. När maten var färdig damp de tre killarna in och sen gick tiden snabbare än snabbast. Plötsligt hade jag varit på nation, hittat till stationen och var på väg tillbaka till Stockholm.

2.
Och jag svävade i en dimma av identiteter. Mina egna möjliga. Historia, nutid, framtid. Det slutade med två klänningar. En vit i charlestonstil och en pastellrandig sextiotals.

6.
Caféet hon tänkt att vi skulle gå på var stängt. Men vi tar det nästa gång.
Vi fikade hemma istället. Hemma hos dem. Hemma är en underbar lägenhet på Grev Magnigatan. De är Elin och Erik, två sötisar jag lärde känna i Montpellier. Det pratades mat, barbapappa, mumin som tar självmord, Astrid Lindgrens dolda budskap, skånska ord, gnälltantsgrannar och slampgrannar. Vi skrev ord som hettangobil och dricksfimp. Åt. Åt mer. Hittade konstiga kopplingar mellan släkter.

1.
På tåget upp en trevlig man i 50-års åldern som skrivit en bok. På väg ned en trevlig lärare och en 13-årig kille. I Stockholm och på tåget mot Uppsala inte någon. För i Uppland pratar man helst bara med de man känner. Tror jag.

9.
Onsdagkvällstrion hade reunion och gästades av Sebastian. Det var fint. Vi drack choklad. Kändes som att vi aldrig varit ifrån varandra. Sen gick jag. Till Moderna muséet.

3.
Tillsammans igen. Tre skåningar i Stockholm. Elsa, Elin, Maria. Marias storebrors band skulle spela på en rockklubb på Sveavägen. Trummisen var dock en klant och allt kom igång först när jag gått hem. Men det var nog bäst så för nu kunde vi prata ostört om gamla minnen, nya historier och språk- och kulturförbistringar.

8.
Trött. Vill inte vakna. Just det! Hotellfrukost. Utsikt över Gamla Stan och Skeppsholmen. Världens skönaste dusch. Vill vakna.

5.
Hon ska gifta sig, min kusin. Malin. Hon sa det över den snabba, intensiva lunchen. Med en man jag aldrig träffat. Men som säkert är henne värdig. Hon har bra omdöme och är en stark kvinna. Jag förstår att hon vill ha ett litet bröllop. Synd bara att man inte får dela detta minne med henne.

Imorse var jag megaklantig. Tog ut 1200:- och gick från bankomaten utan pengarna. Skyndade tillbaka men varken jag eller den söta tjejen i söt, grön halsduk som stod bakom i kön kunde hitta dem. Jag vände och gick, modfälld och lätt illamående av plötslig ångest. Efter 1minut sprang hon, den fantastiska människan, ifatt mig med dem. De hade blåst iväg och gömt sig under en papperskorg. Jag blev så glad och lättad och rörd att jag kastade mig på henne med en kram. Om någon ska få dagens ros så är det hon.

Idag var jag engagerad lyssnare. Det är man alltid på Jonas Frykmans föreläsningar.

I eftermiddags var jag effektiv och kreativ. Niklas också. Det blir nog en festival i sommar igen trots alla mina tvivel och kval.

Ikväll var jag trött av en lång dag, nöjd av nytt sällskap och en produktiv dag samt ställd inför utmaningen att sjunga andra alt på massor av låtar jag aldrig förr hört men alla andra i kören kunde. Så, nu har jag en kör också. Wermlands nations. Tack Karin!

Närmst på listan står packa, vika tvätt och sova. Om 9h och 27min går tåget.

Hej
Jag heter Elsa.
Den senaste tiden har jag saknat en kamera
och att ligga på en varm, tom strand.
Ibland gör jag saker utan att tänka mig för
och ångrar mig inte så mycket som jag borde.
Ibland ångrar jag väl genomtänkta saker.
Inget blir som man tror.
Och tur är väl det.
Nu ska jag städa köket och dansa
i min randiga stickade tröjklänning och morgontofflor.
Som Pippi ungefär.
Hejdå

Sedan sist har det blivit Februari. Det har varit fredagkväll, lördag, söndag och måndagdag. Det har varit snö, Robinsonfinal och debattprogram i världen i allmänhet. För mig har det mest varit njutningsfullt. På alla möjliga sätt. Helg. På riktigt.

Fredagen innebar fika med Claire, tåg till Ktown och get together med sysmys.
Lördagen bestod mest av fika fika fika och mys mys mys med 3 av 4 från det forna ES1A-tjejgänget. Det åts, planerades och njöts i massor.
Söndagen tog mig till barnteater och libanesisk mat i Malmö och sedan hem igen till gitarren och Boye.
Måndagen var dagen då saker gick långsamt och tråkiga saker uträttades. Förutom det så kom Karin & Claire på långfika och vi diskuterade mysterier inom etnologin, politikens värld och mitt impulsiva inre.

Imorgon ska jag göra saker hela hela dagen. Dessutom ska jag försöka planera våren så att både skola, resor och festivalplanerande hinnas med. Ska nog plugga en del också. På onsdagmorgon bär det nämligen av till Stockholm för några dagar  och då ska jag släppa ALLT och BARA njuta.

Just nu har jag för mycket i huvudet och på listorna för att kunna tänka klart och skriva intressant. Hoppas ni har överseende. Hoppas att ni förstår vad jag vill ha sagt även om jag inte får fram det.
Det jag vill ha sagt är HOPP. De senaste dagarna har givit mig så mycket livsglädje, kontroll, energi, skapandelust. Snart exploderar det. I text eller musik. Vi får se.

Rigmor Gustafsson – Empty Hearts

Rigmor sjunger och jag ligger kvar i sängen när jag borde gått upp.
Tänker och lyssnar och njuter.

Tomma hjärtan.
Irrar de planlöst kärlekens stigar?
Går de rakryggat
utan ånger och fall
utan att bli nedtyngda av valens kval?
Saknar de?
Eller skulle de i så fall inte vara
tomma hjärtan?

Vit. Mjuk. Täckande. Dimmande. Drömvävande.

Kaffe med studier hemma.
Kaffe med lunchmöte på SOL.
Kaffe med diskussion om Foucaults maktperspektiv.
Kaffe med Norah Jones.
Kaffe med drömmar.

I en annan värld
rymmande och närvarande
Inga samtal
men kontakt

Vit. Mjuk. Täckande. Dimmande. Drömvävande. Sammanbindande.

Just idag är mitt leende lite extra stort för att

• jag snart ska få åka till Stockholm och Uppsala och träffa så många efterlängtade varelser. Och dessutom komma hemifrån ett tag.
• Montpellier inte längre känns så främmande och kanske kan bli verklighet igen inom en inte allt för avlägsen framtid.
• jag börjar komma ikapp med skolarbetet och känner mig galet motiverad till B-kursen.
• indiska bjöd på två fantastiska klänningar för det sanslöst låga priset 239kr.
• mejeriet bjuder på finfina konserter.
• Lundalivet leker.
• jag har pengar på kontot och mat i magen.
• festivalplanerna börjar ta realistisk form.
• solen skiner över ett friskt, ännu vitt, Skåne.

Aaaaah, allt händer nu på en och samma gång och man stormas sönder av känslor. De hinner visserligen inte bli upplevda fullt ut men det är galet härligt att känna att man lever!